Hon påstod sig ha gömt en jättespindel i min bädd.

Jag tycket det var fånigt sagt, men jag blev inte rädd

för spindeldjur i Sverige har ju inte mycket gift

att påstå något annat är en pinsam överdrift.

Dock, för att kolla läget så slet jag i all hast

bort prydnadskuddar först, och sen mitt överkast

samt, i en lakanspåse, mitt täcke av syntet

för att om möjligt blottlägga min sovplats hemlighet.

 Jag fann en liten smörgås med rönnbärsmarmelad

som inte ens i nybrett skick gjort någon särskilt glad

intill den låg en socka, vävd i bomull och akryl

därtill en kronärtskocka och femtio gram trotyl.

Jag vände på madrassen och fann, med sårad min

de sönderslitna resterna av en pentylstubin

den låg bredvid ett urverk som var ställt på kvart i fyra

och kopplat till ett glasrör som var fyllt med svavelsyra.

Vid fotändan av sängen satt en tjudrad, ilsken iller

vars vassa käft var fylld med hundratusentals baciller

och under huvudkudden exkrementer från en räv.

Men jag såg varken spindel eller någon spindelväv.

Så det var som jag trodde!  Barn blir så lätt naiva.

Kom hit nu, lilla älskling, och sluta överdriva!