Mina läppar möter hans och det känns inte som att det här kommer leda till något mer än vad det är, en kyss, men ändå kryper hans händer långsamt upp för min rygg och knäpper upp min bh. Jag protesterar inte för han har gjort det förr så varför inte igen? Trots att han gjort det förr känns det så hemskt och jag känner mig så blottad. Vi fortsätter ändå kyssas men tillslut vände jag mig bort, tittar ut i mörkret i det alltför välbekanta rummet. Han lägger armarna om mig och jag gråter men låtsas inte om det. Hans andedräkt luktar illa och jag ligger där utan bh och känner mig hemsk.
Jag åker till Frankrike med min klass och saknar honom inte alls, sista natten kommer jag ihåg att han finns och spyr på toalett medan alla dansar utanför. Vi gör slut någon vecka efter att jag kommit hem och jag mår så dåligt. Jag tycker allt är mitt fel och tar på mig hela skulden, tror att det var jag som var konstig för att jag inte kände något för honom. Tycker att han var fin och att jag borde kunnat stå ut med hans händer men det gör jag inte längre, inte en gång till. Till och med hans sms fick mig att må dåligt och jag trodde det var för att jag var så petig med grammatiken. Tänkte att han var ju så omtänksam och lyssnade, men jag märkte bara inte.

Jag inser nu att jag aldrig gjorde något fel, att jag inte kunde ha tvingat fram känslor som jag inte hade. Han borde inte ha knäppt upp min bh när han inte visste att jag ville och han borde ha borstat tänderna innan han kysste mig.