På bussen, åter till vardagen. Mitt inre vänder sig av obehag, mitt yttre förblir starkt. Tillbaka till rutin, jag skriker inombords, slår sönder mig själv, mitt yttre starkt ännu. En rebell med knuten näve och äventyrseufori – det är jag, inombords. Utåt – stilla men stark. I spegeln ser jag dig, rebell, du som visar ditt rätta jag. En dag ska du ut, du som gömmer dig bakom kött och ben. Då står inga väggar, inga hjärtan, inga dömande blickar, i vägen. En dag följer jag bultandet och bankandet, lusten. Lever ut. Snart.