Dess vardagliga medvetna tar sitt grepp, får mig ur balans, jag tappar verklighets insikt. Dess fundament är klyven i två delar av dess själ. Allt välter omkring, jag flyter som ett fjäder runt om allt som faller, vinden bär mig över de som är övergivet.

Jag betraktar livet ur ett annat perspektiv, ur ett sinne med frid. Enkelhet, helheten i dess bild. Hon ligger där, skör som ett barn. förstörande i sitt sätt att vara. Om hon kunde bara se det jag betraktar. Klarhet i vad hon är. Skapelse av ett vinnande.