han ville inget annat än leva fullt ut,
att vara i sin innersta kärna,
nyanserna skall vara tydliga även för en färgblind, säger han
leva, älska, släng ut din själ och låt den blåsa i vinden som ett löv
som sen sakta landar på en brygga vid ett oändligt hav, skälvande inför det ovissa, men gyllene i den sjunkande solens strålar.

Hon, tittar djupt i hans ögon och ser evigheten, precis som vi vill ha den, oviss och lockande,
vi är här nu, just nu och känner beröring som pulserande blod ur ett vidöppet hjärta, och känslan av nuet dränker oss i det varma, mjuka, våta välbehaget.
Kan jag få vara här nu, säger hon genom en blinkning, och han sluter henne inom sig, tills allt är stilla och inga tvivel finns, sanningen är det enda som håller stunden levande allt annat är dött

Kom lek ditt liv med mig, som en virvelvind över en höstfärgad åker, lek dig in i mig, och låt barnen i oss hitta skrattet som bubblar. oskuldfullt, och sårbart och nära. Hon svarar att jag tar med mina föräldrar på resan, och han säger att du, jag vet, med sitt leende. Deras fingrar flätas i en dans, älskog i beröring och andan i halsen när han befinner sig i sekunden då han frigör sig från begäret. Du är inte min men jag är din för evigt, just nu.