jag lyssnar till din låt en gång till

minnen väcks från när jag satt där, mittemot din svarta kista

det leendet jag minns värmer mig
jag hör fortfarande skratten

fotografiet som stod på den svarta var den perfekta beskrivningen
ingenting kunde ha träffat mer

jag blundar och ser allt levande
som om ingenting hade hänt

den där tumören hade aldrig börjat växa