I mörkret står hon där som en vakande skugga. Som en del av mig som inte vågar komma fram. Med viskande och manande röst knuffar hon mig i ryggen, så hårt så att jag flyger ut ur min egen kropp.

Jag tittar på mig själv som om jag vore en annan människa. Men inget är förändrat, jag har bara fått sällskap av mitt inre jag. Jag står där framför mig själv och granskar mitt andra jag och inser efter ett tag att jag duger precis som jag är.