Tyst hon vandra över himlen, och vaka över oss alla.
Som så tyst ligger och vänder säg i sängen;
För att vi inte kan sova, ty midvinternattens timme är kommen.
Midvinternatten, Drömmens natt, den eviga stillhetens natt.
Hon viskade sitt löfte till orolig själ, om att gryningen nalkas skall.