Det började under kudden
Ett långsamt skrik

Du la dig på mage
brösten mot min arm

Utan att veta varför
Utan förvarning eller rop

Det var en natt i september
När löven inte prasslade

När hjärnor veckas
och pannor kröks

Den första strimman sol
bortom sjöar och näs

Vem var det som vann?
Hur stavas den leken

Bakom din tystnad
försvinner min röst

Och under sängen kryper
sakta dina barn

Utan arm och ben
utan brytpunkt eller nöd

Var begynner sorgen
när hamnar man där?

I tysta heta benen
mellan kunskapen man lär

Dina ögon lyser vita
displayen blommar där

Men ur det tysta skriket
kommer sömnen fruktbar där

Ja, det är för hårt att skugga
din silhuett i snön

Men utan kakafoner
lever ingen här