Natten sveper sitt mörka täcke över mig
Viskar svala vindar till mina heta öron
Ber dig om tillåtelse innan orden hunnit skära ditt hjärta
Jag suckar djupa suckar i förtvivlan, ty det är försent
Ditt beslut är klarlagt på bordet framför oss
Tårar nuddar mina kinder, medans du kvävt hånskrattar i skuggorna

Ett svek låg på lur, vi visste omedvetet att de skulle komma
Nu äter det upp mig inifrån, medans du begraver dina känslor och försöker glömma
Jag är kvar på stridfältet, men du blundar sagta och suckar
Viskar de ord jag fruktat mest sen vår saga började
Och jag tvingas stå i motvind tills du gett upp min kyss
En kyss som aldrig kommer nudda mina läppar eller släppa
För nu kastar jag mig ut ur natten
Suddar sagta ut ordet på papperna på bordet med min sorg
Välter det, skriker i fasa att du aldrig ska ta mitt hjärta igen
Jag dränker mina minnen i sorg,
tills morgonljuset första strålar nått mina mörka ögon.