Det var en flicka som hette sandra

Hon var inte som alla andra

Hennes ögon var blå

Men hennes själ var grå

Hennes hjärta är inte helt

Och hennes leende väldigt stelt

Men hon försöker att le o hon försöker att skratta

Men hur hon mår kan ingen än hon fatta

Tårar rinner ner på kvällen

Hon får ingen luft, hon är fast i cellen

cellen av sorg och smärta

Som gör så ont i hennes lilla hjärta

Hon önskar att någon förstår och ser

Att hon faktiskt inte orkar mer

Döden tänker hon på varje dag

Det är det enda som gör hon glad

Hon tar sin kniv och skär sej om sin arm

Hon vill bara att ngn ska ta henne i sin famn

Älska henne för den hon är

Att ngn ska hålla henne kär

Men det är bara drömmar, ingen verklighet

För det är inte lätt att bli älskad när hon själv inte vet

Vet vem hon är, vem hon ska vara

Hon vill va sej själv men det är inte så bara

För hon vill bara passa in och va som alla andra

Men det går inte, eftersom hon är sandra

<3