En allvarsam äldre man har
min kavaj på sig den som saknar knapp

han bär mitt ansikte och mitt hus
Trombonspelaren.

Han färgar himlen i vilka färger han vill
för det är han som bestämmer

Luktar på lyktstolpen framför fotbollsplanen
för att han kan

Kliver på en vattenpöl i målningen
innan oljan har torkat

Drar ett sträck som blir ett träd
tar bort trädet

lägger sig i gräset bredvid
vertde Phtalo

känner sig friare än på länge
flykten stannades upp


men kommer med sin tryckande styrka
tvinga in honom i loppet igen

han stannar ett tag till
håller sig gömd, bara lite till

han sjunger en parkbänk
skrattar ett staket

sen tillbaka till loppet och tunnelbanans
och människornas, eviga
oändliga, skrikande brus.