Otänkt tanke i en otäckt verklighet av saknaden från meningsfullhet i ett beskrivande från trasigt trött ungdom.

Underlig böld av smärta. Du sakta plockar döda bitar av mitt förlorade jag. Trasig och instabil med uppgivna ögon tar jag mig hän morgondagen. Bländad av ljuset och avsaknaden av kärleksfull mening till dig, från dig och av dig, gör sig påmind av mina tunga steg i riktning på stället. Trampandes, stampandes, sparkandes men ack så stillastående darrar mina knän av närheten från dig, underlig böld av smärta. Trötthet av tomhet äter mina val och mina förr tänkta tankar förblir otänkta. Identitetsdräpande osäkerhet du kväver mitt förr så innehållsrika levande till dyster tomhet av mörker. Mitt liv, mitt jag och mina drömmar är nu förträngda och min värld mörkerlagd av dig, underlig böld av smärta och dig identitetsdräpande osäkerhet. Min förvrängda självbild skakades skadad av tystnadens ekande och jag gav efter. Jag lät er ta överhanden och ni tog den. Lampan är nu släckt och mörkret infaller sig i oändlighet. Destruktiva jag välkomnar er till min verklighet. Min enda värld av mina otänkta tankar. Mina handleder är nu blottade för er, släpp mig fri eller låt mig plågas.