När jag smyger inpå dig och kommer närmare
kan jag känna den sköld som du
gömmer dig bakom den som
äter dig inifrån äter ditt hjärta
långsamt

Jag har stråkar i mitt huvud de
är sorgsna och jag tänker om min smärta
kunde ta form i ljud så skulle det låta
som dessa stråkar

Stråkarna som dånar
högre i mitt huvud ju längre bort
du går ditt avstånd är som höstens
alla vindar som piskar mig i ansiktet
säger vakna!
vakna och lev
vakna och se dig omkring

Men jag vaknar inte
jag kniper hårt ihop mina ögon som
ser tröttare ut än förut
smärtan som sätter spår

Telefonen som brusar hårda
tomma signaler når dig och för varje
gång de ekar i mörkret slår
mitt hjärta ett extra slag
de ensammaste hjärtljuden
i världen jag håller
kvar luren hårt mot mitt öra
jag har redan ringt dig tvåhundraåtta
gånger men jag tänker att kanske den
här gången
alltid
den här gången blir det
annorlunda

Jag ser dig ta upp telefonen
displayen som maniskt blinkar
fram mitt namn
du lägger telefonen åt sidan
och går därifrån

Bygger slott för dig
du river dem för mig

Du kan inte hejda dig
du sparkar och slår sönder det som
jag försökt att bygga upp
du måste ta sönder det här
slottet för det är för fint
alldeles för tillgängligt

För vad ska du göra med något
som står stilla och väntar på dig
vart du än är i världen eller
springer tusentals mil för att
få vara med dig

Är det för enkelt
Är jag den där skivan som
du gillar men för varje gång du
spelar den repas den lite grann
du vet inte om det än men tillslut
faller allt isär

Du förlorar mig

Jag förlorar mig
i dig