När stormvindarna piskar över kusten

är det ej ovanligt att jag får lusten

att ställa kosan till en utsatt klippa

och öppna munnen för att sedan kippa

efter en vresig vind, vars bittra sälta

med mina lungor strax tycks sammansmälta

så kraftfullt att upplevelsen besannar

all längtan, och min leda övermannar.

Jag tackar ödmjukt då en vild natur

som minner mig att människor är djur,

och födda för att uthärda naturen.

Kom frihet! Jag är släppt ur buren!