Det där om att inte ständigt sitta eller stå med hisnande leende kring matintaget, det bestraffas man för i offentlig miljö både i miner, ögon, tal och skrift.
Det har skrivits några spaltmil om att folk som åker till och från jobbet är för trötta för att le.

Men faktum är ju att även belackarna är i frånvaro av att sitta och le där de iakttar andra.
De förstår inte själva att frånvaron av ett ständigt fånleende hos de flesta är ett sorts 'viloläge' för ansiktsmuskulaturen.

Man ser ut så när man inte är särskilt inställd på att le, ja för det stora flertalet är det ju i vilket fall så och att då håna folk för att de sitter och dagdrömmer eller bara är trötta, ja det verkar ju då litet fel.

Men som sagt, det har skrivits om detta uttryck i ansiktet mångt och mycket. De som upprörs mest är förstås autistiska människor som har svårt att tyda människors uppsyn.
Men de autistiska själva går inte heller omkring och ler jämt.
Inte ens mongoloida människor ler för jämnan.

Ja, det var väl vad jag för stunden hade att säga om detta fenomen.