Jag drömde om dig i natt igen. Vi satt i en bil och du körde
först som retsamt långsamt och vartefter ökade du farten.
Du bara styrde och gasade, gasade och styrde. Sedan kom
då slutet. Ibland då jag drömmer om dig så far vi med bilen

rakt ut i luften över ett bråddjup och det är inget som sorgligt
slut heller. Vi bara far ut i det blå och innan vi kraschar ner
mot underlaget, då vaknar jag. Kallsvettig och dan. Men ibland
ligger jag inte alls invirad i lakanet, utan då ligger täcket på

golvet. I natt drömde jag om dig igen. Vi satt som vanligt i
den gula bilen. Vi blev omkörda av svart sportbil med röda
fartränder. Det är kanske konstigt, men drömmarna är hur
tydliga som helst, det är bara jag själv som inte 'är i bild',

det är ju min dröm. Du sitter bredvid mig i framsätet, kör
först långsamt i kanske en trettio kilometer, sedan ökar du
sakta och färden slutar i en krasch mot ett träd, ett vägräcke,
mot en annan bil eller som sagt genom att undvika att svänga

i en kurva och så en lång luftfärd ned mot ett sådant svettigt
uppvaknande. En sak med dig gillar jag, att du verkar sakna
samvete när du spelar. När du sedan spelar tennis så låter du
motståndaren vinna några set, två eller tre. Sådär så att det

börjar kännas som ett uppbyggande av hans självförtroende.
Sedan krossar du motståndet fullständigt och vinner med sex
raka mot ett eller två. Du inleder andra set som just likadant.
Motståndaren vinner med fyrtio mot trettio och sedan slut,

han vinner även nästa och denna gång med sex tre. Så som lätt
även nästa, tre noll. Sedan tar du ledigt sex raka. Det är som en
lek för dig. Det är precis som om hade du 'ena handen på ryggen'.
Likadant är det i fotboll. Du gör i och för sig sällan mål, men du

passar och när du gör det, gör bror din mål. Varenda gång blir
det då en överraskning som på något vis ändå är ett där väntat
resultat. Men ibland är du målvakt och då oftast på träning.
Du verkar ge spelarna självförtroende genom att spexa en del.

Träningen börjar alltid med gymnastik, hoppa rep, springa i
en enda lång rad, hoppa och 'leka med bollen'. Sedan är det
träningsmatch i femton minuter. Du väljer att stå i mål och när
någon skjuter verkar du som materialiseras där bollen tar vägen.

Fast precis när den verkar mötas av din kropp flyttar du på dig.
Så att bollen går förbi dig och in i mål. Någon filmade träningen
och spelade sedan upp filmen i ultrarapid, slow motion alltså.
Och där visas att du har en alldeles egen stil. Det är som en lek

för dig, precis allting. Precis när man tror att du skall 'snubbla
på mållinjen' så rätar du upp dig och tar poängen. Det är som
att du bestämmer dig för en sak och så genomför du den, oavsett
om beslutet blir 'där sprängde du målsnöret' eller där river du i

höjdhoppet. Du bara bestämmer dig för att 'vinna' eller 'förlora'
och så genomför du beslutet. Det där att leka medan du gör saker,
verkar kunna reta gallfeber på andra. Den förväntar sig något, där
spänner sig, hoppas och så överraskar du genom att som plötsligt

bara göra 'något annat'. Att vara din vän är förstås att ständigt
förvänta sig att bli överraskad. När vi umgicks på den tiden var
allting så lätt, som var det sol varenda dag, även om det blåste
och var kallt. Nu har jag dessa minnen kvar och jag vårdar dem.


(Jag ville se om jag kunde skriva och avsluta novellen nu i rappet)

(Om ingressen. 'N eller M' är den svenska titeln på en bok av
Agatha Christie som mest skrev detektivromaner, noveller,
men även romantik och andra berättelser)