Min älskling, du min fina älskling.
Du är så förstörd, du är så skör.

När du ligger i min famn och sover.
När du ligger och skakar som ett löv i sömnen.

När jag ligger och försöker håller om dig.
Viskar i ditt öra att allt kommer bli bra.
(Även om jag inte tror på orden själv, så gör jag allt för dig.)

När jag väckt dig och försökt ta dig tillbaka till våran gemensamma verklighet,
frågar jag hur det är och vad som hänt.

Du nickar på huvudet och säger att det inte var något.
Och att du är okej.
(Även om jag genomskådar din tunna fasad, så säger jag bara okej.
Och även om din hand skakar i trehundra kilometer i timmen, så säger jag okej.)