Medan vi faller, väntar jag på någon,

för att visa mig någon annanstans,

medan dagen kommer, kommer natten,

och över allt.



Den sista håller, utan att se,

i en stund som hålls kvar, och en som saknas,

försvinner jag, medan någon annan saknas,

jag faller.



Det okända andra, framför min fot,

häpnar och stannar, och fortsätter framåt,

den leds och väjer, och stannar,

och saknar.