Du är min börda
orden jag skalar ur
all mening förtappad

i tvinnande stapplande steglängder

kvinter i korrisionsdepåer
trandanssvepningar
en bro utan horisontlinjer

så tuggar du sönder mig

nöter dig genom liv och lem
till märg och ben söndertrasad
hjärnhinneinflammation

invid nattduksbordets tavelram

mina tända ljus för dig om natten
brinner lågande hoppfulla
att släckas av din andedräkt

innan månaden överger oss

skönjer du stillheten nära
när kyrktornen vilar sin stämma
och klockspelets klanger tystnat

för mina sönderbrända händer

svedda innanför hudens nakenhet
blott ansamlat mod att mötas
i ett ögonblick närmare varandra

värker av din totala frånvaro

*

så sporrar i sidan min vän
luta din kropp mot hästens hals
med andungarna du flyger ikapp

när jag bakar ditt bröd utan jäst

i bränd lerugn som ett urtidsdjur
svettandes rök i sönderfrysta marker
tinande iskristaller mot din kind

när din hud inandas fingrars kraft

tänjer ömma bristningsgränser
vidare utforskande subtila länder
gyllenkupoler helgedomar

som stärker rötterna i dig

strålande klangrika skrattsalvor
bestryker dina värkanden varsamt
för leken vi håller om tillsammans

när livets frihet bjuder essenser

splittrande möjlighetslösningar
eroderande tidvattensvågor
regnskogsmoln i oljetemperaturer

för livskraftsdugliga fjärilar dansar

bambustegar ur förpuppningsstadier
kärnberikade saftiga melongiljotiner
övervintrade idesamlande björnkramar

i gryningen blommar mangoträden

det ringer i klingande klockor
du plockar vita lotusblommor
gör vattenpussar i tempel

när livet är befriade drömmar