XI

JORDENS UNDERGÅNG

Nu var det dags för Kim att skaffa kavaljer. Hon hade redan utsett en kavljer som hette Lill-Erik. Han kom från Mars men de skulle ändå ha en date för han måste ju också få känna att han är åtråvärd. Kim hade redan i förväg skickat en inbjudan till Lill-Erik. Han stod på tröskeln redan klockan sju på kvällen. Liksom de andra kavaljererna började han genast måla om väggar och tak – började med att plocka loss alla diamanter, rubiner och alla ädelstenar,, och det var inga problem alls. Han hade som tema Safari. På väggarna satte han upp bambu, golvet var full med gräs, och i gräset smög det omkring leoparder. Tapeten var inte statisk utan ändrade sig hela tiden. Också han limmade fast juveler, diamanter, rubiner med mera, fast tiofallt. Det började mörkna ute men hallen lyste upp av alla diamanter. Han gjorde sedan likadant med alla de andra rummen. Kim hade bestämt att de skulle äta middag och kocken hade tillrett en gammal hederlig omelett. Man tog en hönökaka, värmde den och la på ett helt paket bacon. Han hällde över lite sky över hönökakan. Sen stekte han en upphackad purjolök i skyn som han sedan spred ut över hönökakan. Sedan rullade han ihop den så det blev som en kebab, samt lite sytråd på varje sida och en i mitten. Han gjorde tio stycken likadana. Kim gick in i matsalen. Det var 500 platser varav 250 var ordernsmedlemmar. Till dem fanns t-benstekar och potatisgratäng, Nu var det dags att förklara Lill-Erik som förste kavaljer. Han satte sig och åt. Lill-Erik och Kim åt hönökaksrulle. Sen var det dags att titta på presentbordet, om det var något som saknades. Allt var som det skulle. När de kom till pengadelen fick dom tio miljarder per man, och mormor och farfar gav förti ton guld som redan från början hissades ned i guldreservvåningen. När alla hade ätit gick de ned till stranden och badade till klockan ett på natten. Då var det dags att åka hem. De tog på sig sina kläder och gick till flygplanet. Kim och Lill-Erik stannade kvar, det gjorde även Emilia. Emilia hade hittat en kille. Han hette Emil. Också de fick lika mycket pengar och grejer och man käkade för dem också – en t-benstek. Sedan gick Kim och Lill-Erik till bröllopssviten. Och Emilia och Emil gick till den andra sviten. De började med att måla om i badrummen, mörkt mörkt blått, och även här klistrade de fast diamanter, rubiner och smaragder. Medan det torkade hoppade de ner i jacuzzin och släckte lamporna i lokalen. Det enda som lyste var ädelstenarna på väggarna. Drottning Kim hade i förväg placerat ut ljus tills de skulle bada och de tände de nu. Även Emilia och Emil gjorde likadant. Då började Kim och Lill-Erik berätta om sina liv, och det verkade som om deras liva var gjorda för varandra vilket de också var. Likadant var det med Emilia och Emil, de var också gjorda för varandra. Lill-Erik tog varsin rosa liten nalle, stoppade i champagneglasen och drack upp. Samma sak gjorde det andra paret. De hade bestämt att de skulle resa med en guide, upp till Kilimanjaro. Då gjorde de detta. När de hade kommit hem så hände något fruktansvärt hemskt. Det hade brutit ut en galopperande sjukdom som smittade och dödade samtidigt. De hade klarat sig tack vare de hade varit i djunglerna. Doktorerna Prosit och Prozac höll på med ett vaccin som skulle hjälpa mot sjukdomen. Det fungerade perfekt så man gav det till hela kungafamiljen, ca 40 stycken men man gick ändå ner i säkerhetsvalvet, det var ca 600 meter djupt, och där fanns mat och dryck för 40 personer. De hade radio, spaningsradar och sändarantenner för att kunna komma i kontakt med andra som klarat sig. Det var ca 90 procent av jordens befolkning som hade dött, men de som var kvar kontaktade varandra via amatörradio. De gick in i hissen, åkte upp 600 meter till bottenplanet, där de märkte att det hade varit människor som hade fördärvat de fina målningarna. Men det är ingen fara sa princessan Louice. Sen slog hon med sin spets på väggarna tre gånger så blev allt som normalt igen. Samma sak gjorde hon i de andra rummen. Sedan gick hon ut på balkongen och skrek ut formler och drog med sitt trollspö över hela nejden, sedan blev alla hus fina och vita igen. Men man hade svårt att få i alla döda människor ner i gravar. Man var tvungen att samla ihop alla lik med traktorer, på en stor kärra. De åkte till en stor fördjupning i marken efter en komet, där de lastade av alla liken. När alla lik var ihopplockade tände de eld på alla med bensin. Då brann de flesta upp. Sedan skyfflade man över jord från intillliggande kratrar. Det var nu inte mer är tio procent av befolkningen som var i livet. Det var svårt att få något att äta. I början var ica-handlarna öppna och i frysdiskarna låg fortfarande mat. Men all mat rensades snabbt ut, då klarade de sig några dagar. Men nu måste de skaffa nya poliser, sjukvårdare, alla kommunala verksamheter, skaffa fram borgmästare. Nu tittade de i kristallkulan och efter tusen år så hade det blivit bättre. Man hade börjat föda upp biffkor, lamm. Eftersom de hade blivit odödliga kunde tiden lätt flyttas fram tusen år. Men efter tusen år kom en ny epidemisk sjukdom. Men den var inte så kraftig så man dog, man blev bara trött. Människor fortsatte att föröka sig och det gick ganska snabbt. Alla krig slutade och fred rådde över jorden. Efter tusen år är allt normalt igen. De hade satt igång matfabriker där dom tillverkade halvfabrikat och sålde ut. De överlevande människorna gjord frysrum och de köpte upp allt som fanns på Findus, Scan och alla såna företag. Men det tog inte lång tid till att Ica och Coop hade lika mycket mat som förut. Militären hade mob-förråd som de rensade på mat helt och hållet, på konserverad mat.