Ibland ställer jag mig en fråga. Även fast jag vet svaret, och att svaret inte är ett svar.

Vad vill man i livet? Jag vet, men jag vet inte vägen dit. Och ibland känns det som man kan vägen, men vet inte om man vill dit.

Finns jag bara för att försvinna eller kommer jag försvinna för att jag har funnits. Kommer det ens märkas att jag har varit här och vill jag lämna något?

Jag står stilla i tiden, men följer med ändå, för jag vill lära mig nytt även om jag inte vet varför. Varför förföljer mig alltid.


Jag ställer mig själv frågor för att slippa tänka, För det är bara när jag är ensam jag kan höra universum. Det vill att jag ska agera, ändra mitt liv, fast även låta det vara detsamma.

Det är en underlig sak, jag läser böcker för att förstå vad andra känner, även om jag själv aldrig vill känna så.

Jag vill vara som andra men inte förlora mig själv. Även om jag inte vet vem jag själv är.

Är jag bara en drömmare, som tyst ser livet flyta förbi, undrande om varför allt är. Eller är jag en realist, rädd för att drömmar kan bli sanna om jag bara vill.

Vill jag hjälpa andra för att dom behöver hjälp. Eller för att det är jag som behöver det men vet inte hur jag ska få hjälp.

Enda jag vet är att jag är jag. Och jag är inget och allt, fylld av liv, tom på känslor. Fylld av kunskap men blind för världen. Som ett papper fylld av alla värdens färger är mitt liv, Men ingen inte ens jag, kan skriva ett ord på det.