ibland så önskar jag att du vore min

(egentligen mest hela tiden)

och ibland är jag så barnsligt kär i dig att jag inte vet vad jag ska ta mig till

(på riktigt. jag menar nästan, hallå kom och hjälp mig?)

och du vet ju, att jag tänker på dig mest hela tiden

(vissa dagar två gånger i sekunden, även om det inte går)

och jag vet att om du kunnat avbryta och fråga vad jag tänker på, så hade du gjort det nu

(älskar, älskar inte, älskar, älskar inte. kom igen, ge mig en sån där blomma eller något)

grejen är bara den att jag inte mår bra av att vara med dig såhär

(men ännu sämre utan)

och jag kan inte kyssa dig

(även om mitt hjärta dödar mitt huvud varje gång jag säger nej)

men ändå, kändes det i hela kroppen när du sa att du älskade mig

(sådär jättemycket kändes)

och det var så svårt att räkna alla känslor den sekunden jag sa det till dig

(fast du vet ju att jag inte är så duktig på matte)

ja, du vet rätt mycket egentligen

(men jag vill att du ska veta allt)