Det finns de som kan själva hantverket med att skriva men som saknar känslan för det mer poetiska.

Det finns de som kan skriva och som bara fattar pennan och så blir det alltid något oavsett vad som påbörjas. Ungefär som när en som fattar ett stycke lera eller trä och börjar jobba med såväl materialet som sina känslor och därför blir det alltid något för andra att ta del och njuta av.

Så finns det de som gärna skulle vilja veta hur man skall göra det där med att skapa och som fått för sig att det finns någon sorts knep eller genvägar till att skapa. Trots att skapandet är sprunget ur känslor, impulser, idéer och en hel del övning.

Det finns alla sorters människor inom skapande verksamhet, vilka söker utforska sig själva och sin kapacitet. Såväl som de vilka tänker sig knep och genvägar istället för att söka sig en väg utifrån sin egen personlighet och föreställningsvärld.

Även om det kan verka 'jobbigt' att arbeta sig fram till en personlig stil och experimentera sig fram till ett slags flytande 'kunnande', så är det just arbetet med materialet och sig själv, att söka komma framåt, det är just där som skapandet är givande.

Att vilja skapa för att klämma fram något för att imponera på andra, där är det meningslöst. Charmen ligger istället i att skapa för att leva i det och att leva för att skapa.