Lever under ett flöde av illusioner, tron på att allt ska blir bättre
Livet känns meningsfullt i några sekunder sedan är det borta
Tomheten som gnager sönder mitt inre som jag vill fylla med kemikalier
Jag vill fylla denna tomhet med ondska, men någon säger att jag inte får.

Rök under fläkten med en dimma av frågande poesi, stirrandes på glöden får mig att le snett.

Frenetiskt letar jag efter en sanning, som aldrig kan bli sann. Den krälar under min hud, likmaskar överallt.

Ensamhetens gråt faller sakta, tyst på kinden. Tårar av att jag mår dåligt av att en annan peson jag gillar mår dåligt, hur ska jag orka ge kraft?

Livets illusioner dränker jag med en öl.

Hatets våg.