En svarta kappa vajar i vinden
Grå moln täcker en svart himmel
Ett Dys i tegelsten och betong
Kylan biter genom rocken, in i det innersta
Och utanför porten
Står mörkret tålamodigt och väntar

Min vandring förbi förorten
Tända ljus i fönstren, en familj samlas vid ett bord
För att tala, skratta och glädjas åt varann
Jag tittar snabbt in, och fortsätter framåt
Framåt vägen med min trogna kompanjon
Ensamheten

Kvällen leder till natt och i staden samlas de
Småtimmarnas narrar, Gomorras döttrar och söner
De skrattar, dansar och älskar
De ler mot mig och mina mungipor dras mot min kind
Och formar en grimas, en mask jag bär
En ständig charad för att dölja den jag är

Dörren öppnas och jag stiger in
Jag möts av en dyster man i svart kappa
Han synar mig med en bister min och välkomnar mig hem
Från andra sidan spegeln