Jag står kvar.

Det finns inte längre värdiga skäl. Varje skäl ovärdigt. 

Det som vi var har nu flytt, som morgonen med natten förbytt.

Orkar inte älska dig, det klarar jag inte av.

Du tar min kärlek, gör den om till ett förlåt

på ett stormigt hav.

Spränger bullrande intensivt i landet.

Du blåste in Gudinna, in i hjärtat.

 Med vatten och bråte

 kvar står han.