Nu kan jag se mina mönster tydligt men saknar förmågan att bryta dom...

Fingrarna bläddrar maniskt i min "bekräftelse bok"
mina tankar leker med siffror och ner klottrade namn
vissa av dom går knappt att tyda,
men jag ger mig inte förens någon hungrig kropp vill mätta min egen hunger,
fylla tomheten,
tala om för mig vad jag ÄR och vad jag DUGER till utan att nämna ord...
jag söker dag som natt
dämpa den känslan som river sönder mitt bröst
en känsla av att inte finnas till
av att vara omtalad negativt
att inte känna mig värd ett liv på denna jord...

Den känslan försöker leda mig ner i gropen som täcks igen och låter naturen göra resten,
hur mycket jag än vill bli av med den klänslan så går det inte,
för den börjar bli kronisk...

Detta ord KÄRLEK...fick jag en skev bild av redan innan jag fick se dagens hemska sanning,
det hemska ljuset som bara störde och var i vägen,
en bild av en familj som påstods av "BOSSEN" att det var vackert att älska MED sitt barn och inte älska SITT utan MED..
Det var ibörjan det enda jag visste om såkallad kärlek,
men den visade sig sen på så många olika sätt och skepnader genom åren så att jag inte kan förstår vad äkta kärlek är...

X-ADD/-12