Solen lyser genom gardinen och väcker mig.
Från att ha varit i en dröm är jag i min säng.
Ändå dröjer sig drömmen kvar.
Känslorna stannar fast sömnen försvinner.
Känslan av att vara med henne är där. Vad gjorde vi?
Rummet var stort och mörkt, det minns jag.
Jag blundar och försöker återvända till drömmen.
En minut passerar och hon är fortfarande min.
Någon minut senare börjar drömmens känslor tyna bort.
Jag kämpar för att hålla dem kvar, för att ge dem färg igen.
Det är lika omöjligt som att göra dem verkliga. De bleknar.
Långsamt går hon ifrån mig.
En vit gestalt som försvinner in i mörkret.
Snart har jag återigen glömt hur det är att hålla henne nära.
En stund senare kliver jag ur sängen och in i livet.