Jag kippar efter andan men luften tar sig inte ned i mina lungor den är alldeles för tjock och tung och jag klarar mig nog inte många minuter innan jag svimmar och blir medvetslös det här är nog slutet ändå. Jag trodde att det skulle se annorlunda ut jag skulle vara mer förberedd någorlunda redo och kanske lite mer skrynklig än vad jag har hunnit bli. Paniken sprider sig som ett gift i min kropp arbetar sig in i varenda vrå av mig och tar allt fint jag jobbat för river det i bitar och bildar ett enda stort hål i min mage ett stort svart hål som värker. Jag sätter mig ned på sängkanten försöker lugna mig försöker förstå vad som riktigt hände men det är ett enda stort kaos i mitt huvud jag vet ingenting vad har jag förstorat upp och förvrängt och vad är verkligt?

Mitt hjärta slår hårt på min bröstkorg inifrån tydliga desperata slag som om det kvävs där inne och ljudet ekar i mitt huvud och ljudet gör mig galen och jag orkar inte lyssna på det sätter händerna för öronen tar tio djupa andetag.

Jag är trött på att inte veta vad jag ser och vad jag blundar för men är nästan säker på att du har lämnat mig för gott du suckade så ovanligt djupt och skakade på huvudet. Tystnaden som blev efter att du gått är hemskt svår att ta och inte precis vad jag behövde just nu jag behöver ha dig runt mig efter alla utbrott dina fingrar runt mina lockar.
Tårar strömmar nedför mitt ansikte när flera minuter har passerat och du har fortfarande inte kommit hem och ovissheten gör mig galen har du inte tänkt komma tillbaka till mig torka bort ångesten från min panna har du inte tänkt komma tillbaka? Min kropp darrar nej skakar av frustration och jag kan inte göra annat än att skrika av smärta när jag känner hur hålet växer i min mage biter tag i mina vävnader och sväljer.

Luften börjar ta slut och mitt hjärta slår inte lika desperat längre tröttheten smyger sig på. Jag lägger mig ned på sängen ska bara vila en liten stund stänga mina mörka ögon men när huvudet landar på kudden när giftet jublar i kroppen slår det mig att jag inte vill somna in
att jag inte kan.

Jag kastar mig upp ur sängen ut genom den ändlösa korridoren ut genom den tunga ytterdörren och tar ett djupt andetag. Vinden smeker mitt kallsvettiga ansikte och torkar bort ångesten från min panna.