jag är nog inte mycket mer

än torra löv och kvistar

som brutits ned av tidens lopp

och aldrig mer kan ta sig opp

om än hur dom nu listar

jag är nog inte mycket mer

än hud av skrala tider

som aldrig kan bli len igen

så någon kommer älska den

hur mycket jag än lider

jag är nog inte mycket mer

än bläck på vita ark

som torkat in av väntans gång

med varje dag så ändlöst lång

och ångesten så stark

jag är nog inte mycket mer

än ingenting i sig

men om du vill

när tid står still

så ger jag det till dig