Livet ska vara som en fjäril en sommardag,
Det har jag fått lära mig.

Men om man varken känner att det är så,har varit så eller kommer att bli så.
Vad är det då jag är i nu?
Om jag inte är i livet.
Är jag redan död?
Är allt detta bara ett skämt?
Ja, det måste vell vara så.

För mitt liv är mer som en sommaräng men sommaren har blåst förbi.

En besvikelse så ful att man inte vill titta på den.

Jag förväntas att ha flest och vackrast blommor men så är nu inte fallet.
VARFÖR SÄTTER MAN SÅ HÖGA KRAV PÅ SIN OMGIVNING??!!!
Varför kan man inte bara ta det som det är och gilla det ändå?

Men jag ska visa er!
Mitt liv ska bli de vackraste vattenfall i den mysigaste glänta i de finaste av skogar.

Men jag är inte som ni.
Jag ser livet med andra ögon.

Jag ser inte bara fasaden,prylarna,jobbet och kroppen.
Jag ser svälten,ensamheten,orättvisan och hatet som människor bär på varje dag.

Jag besitter inte erat ego,
Och tack gode budda för det.

Jag har ett större hjärta än så.
På min äng får alla plats och alla ses med samma ögon.

För jag tror att en människa kan göra mer än era trångsynta hjärnor vill arbeta till.

Ni ser ner på människor som hjälper andra sammtidigt som ni lyfter på fötterna så städerskan kommer åt att skura erat golv medans hennes familj i thailand får gråta sig till söms för att de inte lyckas hitta mat så nu skriker magarna efter omsorg.

Det äcklar mig,Ni äcklar mig!
Egoister!

Jag ska göra något mer magiskt med mitt liv.

Mitt liv ska bli som en fjäril en sommardag.