Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

En vilsen promenad.

När bestämde vi oss för att gå på den här promenaden som förändrade våra liv?
Vi hade gått på samma stig i tretton år innan vi skiljdes åt.

Men du, du slutade gå och jag
jo jag,
jag fortsatte.

Jag gick, jag gick och jag gick.
Och jag gick vilse till slut.

Jag har gått vilse,
jag har tappat bort mig.

Virrat bort mig bland buskar och döda träd.
Virrat bort mig mitt i allt kaos.
Virrat bort mig i livet.

Jag har virrat bort mig i livet som inte finns nu när du har slutat gå.

Jag är vilse i det ändlösa mörker som sluter sig omkring mig,
jag är fast i det mörka hålet som bara drar ner mig.

Och vet du vad?
jag kan inte bli fri från allt mörker.

Jag vill att du ska gå med mig igen.
Men någon sa till mig att det är omöjligt.

Vila I Frid.
Du är för alltid saknad.
Något fattas mig.









Du fattas mig.





Fri vers av thereisnotimeforus
Läst 169 gånger och applåderad av 4 personer
Publicerad 2012-03-02 01:41



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

thereisnotimeforus