trodde det var du och jag mot världen
då inget kunde stoppa oss

du visade mig härden
du gav mig livets kärleks bloss

du lärde mig saker
du gjorde mig vis

medans det var massaker
i himelen
du blev kall som is

du tinade sakta men säkert bort
vart tog du vägen?

till sagoslottets fort
var våran existens en sägen?

isdrottningen känner aldrig sorg
hon törstar efter salt

nu väntar hon i sin sagoborg
det numerade kallade 'anstalt'