Det är att stå upp som skriket. Som att berätta att hus rasar och människor överlever bara med varandra.
Näraliggande kanske inuti.

Som stenar på en strand. Ingen vill snubbla på dem.


Det är ingen anständig historia hon låter bli att berätta.

Och samvetet när ännu en kvinna. Och ännu en.
Men samveten dödar bara långsamt.
Slipat stål klyver däremot hjärtan på ett ögonblick.

Så hon tiger.

Och står upp som skriket. När husen rasar och människor ändå överlever inuti varandra.

Som stenar på en strand.