När vi pratar
är det mest du som lyssnar
utom när jag är tyst
och då tröstar du


Ibland bjuds jag in till din farstu
med skärvor av förlegad förtvivlan
eller till ditt kök med tekoppar
fyllda till bredden av sorg


här får jag kryssa bland brödsmulor
bantningspulver och mjölk
för att hitta personen jag tror till slut
trots alla vindlande vägar är du


När du gläntat på lådan och visat
kuvertet
önskar jag att jag levt i ett parallellt
universum
limpan kunde vi ha delat i två lika delar
och kastat alla smulor i sjön


Mitt möte är med en mogen själ
som tålmodigt bidat sin tid
Jag önskar jag kunde burit din sorg
När jag ändå bär på min egen