Gustav Vasa som av sina vänner kallades för "Gurra",
åkte skidor över myr och mo och genom täta snåret,
men den gången stod det inget folk vid sidan om och hurra,
han fick fara mol allena - ensam fick han bana spåret !

Och han var vid uselt sinne, han var stungen uti själen,
eftersom han nyss fått korgen av sin fästeflicka Tora.
Så i rena ilskan tänkte han nu åka bort mot Sälen,
och han hojtade " Men aldrig återvänder jag till Mora" ! !

När han kom till Eldris fick han värma sina frusna nävar,
ty han såg en munter brasa i det svaga morgondiset.
Se där sutto tvenne masar, ( slugare än tio rävar,)
och av gamla julegranar höll dom på att elda riset.

Styrkt av denna goa värme började han åter knata
vände näsan sin mot Hökberg, denna gudsförgätna håla,
och han önskade att hitta någon bred kraftledningsgata,
"Var finns Vattenfall och Eon" hördes han rätt ilsket vråla.

Men han tog sig dock till Oxberg och där såg han oxar många,
när han uppför Oxbergs-liden sina breda skidor baxa
,och han tänkte " Tur att dessa oxar icke vilja stånga " !
( Ja det var en flock talgoxar som mot himlarymden flaxa.)

Då han kom till Evertsberg så blev han ännu mera bister
mot den mulna himlapällen sågs han sina stavar skaka,
i sin vallabod i Mora hade han ju glömt sitt klister,
så för varje meter framåt gled han två meter tillbaka.

Och då kände han mjölksyran som i benen börjat stråla,
att han blivit härjad syntes ju på kindens bleka grisfärg.
Lyckligtvis så hittade han då en burk med Coca-cola
som han svepte och sen slängde vid en lagårdsknut i Risberg.

Vid Mångsbodarnas köpcentrum sågs en gumma och hon stod där,
säljande små apparater, med sin katt ( en äkta Birma,)
Ja det var Clas Olsons farfars, farfars, morfars, farfars moder,
( det var hon som lade grunden till Clas Olsons kända firma.)

Styrkt utav sin Coca-cola började han öka farten,
han blev piggare i benen - åter tändes kämpalågan,
han kom upp i nästan samma tempo som han haft vid starten,
och han log ett leende när han passerade i Smågan !

För han hade börjat tänka på en ljuvlig Sälen-stinta,
som för övrigt han vid framkomsten på störten tänkte dejta.
Och vid tanken uppå henne började han ivrigt sprinta,
( ja han var den förste svensk som kunde konsten med att skejta ) !

Så när han kom fram till Sälen körde han med skejting-stilen,
när han spände av sig laggarna så vråla han "ELÄNDA" !!!!!!
Då först märkte han ju att han under alla nio milen
uti hastigheten åkt med sina skidor bakåtvända !!

Han klev in i bagarstugan till sin väna kulla Ulla,
hon var rosig som ett hallon, hon var vacker som en tavla.
Och som Jokkmokks-Jokke sjöng han eldigt Ko Ko Gulli-gulla,
när hon stod vid degen sin som hon just ämnade att baka.

Hon la degen sin åt sidan, för se känslorna blev heta,
särskilt när hon brustit ut i några käcka fäbodsånger,
vad som sen på bagarbordet skedde är ju lätt att veta.
( Det var samma sak som hänt en postman som ringt några gånger ! )

Gustav Vasa och hans Ulla uti kärleksruset simmar
men när dom så småningom dock lyckats mildra älskogsglöden,
blev det till att baka degen som nu jäst rätt många timmar,
och det blev succe, för just så skapades ju Husmansbröden !

Han blev chef för bageriet - Art Director - Sales Promotor,
vid kontakter med grossister var det han som förde ordet.
Fastän han i flera veckor hade ont i sina kotor
av strapatserna i spåret, liksom de på bagarbordet !

Men en stor neonskylt satte han på bagarstugu-taket,
och där stod det " Wasaböd får Dig att aldrig tappa hoppet ! "
Än i dag i Sverige firas ju det lyckosamma baket,
med en årlig ritual som kallas VASALOPPET !