Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Trassel

Om jag bara kunde stoppa tiden.
Så kanske jag skulle kunna se bakom, bortom.
Drömmarna om rummen jag ej kunde komma åt.
Där jag var desertör med mitt förlista skepp.
Drömmarna lyste upp mina mörkaste timmar.
Var droppe försökte bära mig.
Var vind viska mitt namn.
Där Dina ord klädde upp min nakna hud.
Där din närhet förgiftade luften.
Där vettet runnit ut för längesedan.
Var jag försatt i lågor.
Förskjuten av min vridna torso, förskjuten ur mitt läge.
Månen vibrerade och vi var intrasslade.




Bunden vers av Solipsia
Läst 160 gånger och applåderad av 1 personer
Publicerad 2018-01-23 23:47



Bookmark and Share


  linkish
Så vackert men ändå så illa varslade

Mycket bra!
2018-01-24
  > Nästa text
< Föregående

Solipsia

Senast publicerade
Trassel
* Se alla