Jag drömmer om samhällets förfall,
Då skall jag vara det jag alltid varit tom och kall.
När varje politiker kommer böna och be,
När alla resurser har tömts ned.

När de står och ber ihjälp i tungor,
Med deras blodfyllda lungor.
Så skall jag vissla, jag som går i nattens skuggor.

När det väl råder full panik,
Vart man än går trampar man på lik.
Det är ingen som har tid med lite fik.

När stunden för undergång är kommen.
Människans tid är förgången.

När de bönar och ber om hjälp,
Det är deras egna fel att skeppet har stjälpt.

Vi som tidigare har varit helt osed,
kommer att vara tillbed.
När de står och skriker för sina liv,
Är det vi som tar ett kliv.
Ett kliv bort