Jag drömmer så ofta, så verkligt
Om en man
- Eller kvinna
- Eller båda
- Inga

Om vandrande ljus på havets botten
- Eller på hustaken
- På ängar
- På mitt fönster, dem dagarna i april när molnen skingrar sig

Och dem låter mig minnas
Tillbaka
Då det inte krävdes ett ”ja”
- Eller ”nej”

Eller ”se mig”
- ”Hör mig”
- ”Ta på mig!”

Ett leénde, en tår
Allt som behövdes fanns till hands
Och jag behövde inte yttra ett enda ord

Och jag drömmer vidare
Om folk
- Eller fä
- Eller hästar
- Hundar
- Grisar

När jag drömmer är jag blott fem år gammal
- Oförstörd
- Skör
- Aldrig ensam

Jag kan åter säga ”jag vill inte vara hemma ensam”
- ”Jag vill ha en kaka till”
- ”Jag vill inte sova!”
- ”Jag vill inte duscha!”

Men aldrig att jag gör om det misstaget
Och utallar min största omedvetna lögn
Att ”jag vill bli stor”
- ”Jag vill inte vara liten”
- ”Jag vill bli stor, som du mamma”
- ”Vuxen!”

Aldrig mer