finns så mycket gammalt man kan hitta
jag fick på en videofilm titta
min mammas mammas mamma i livet var
en födelsedag, än hon hade några kvar

kameran gick skakigt fram och tillbaka
gäster konverserade, lät av tårtan smaka
ja, ett vanligt kalas kan man tänka
men det sorg i hjärtat mitt skänka

någon höjde glaset, sa ”nu ska vi sjunga”
allt jag ser, en svunnen tid då alla var unga
sorgligast av allt kan jag tycka,
är när in kommer en liten flicka

försiktig och blyg hon framåt smyga, nästan på tå
in i sin mormors välkända vrå
”men hej gumman!” hon utbrister och flickan kramar
flickan tyst något ohörbart svarar

det känns så konstigt att se det här idag
den lilla flickan är ju jag
jag vill henne bara i famnen ta
säga att allting kommer bli bra

”du kommer bli vuxen, stor och stark,
vara den av oss som bryter ny mark,
glöm aldrig din barndom, flicka lilla,
men låt den aldrig mer göra dig illa”

den lilla flickan inom mig för alltid bor
när någonting skaver, är det hennes rädsla som gror
var snäll mot den lilla flickan, snälla livet
hon kommer aldrig någonsin att ta något för givet.