detta sköra tonårshjärta som
slagit sönder för alldeles för
många personer för att det
egentligen ska kunna existera

och hans hjärta som slår lite
för hårt för mig medan mitt
hjärta säger nej nej nej och
stannar under huvudkudden
en dag till och låtsas att
världen är ett vänligt ställe

för tårarna är egentligen slut,
eller hur mycket saltvatten
rymmer en människa?

åh, arma hjärta. ta dig härifrån.
fly så långt bort du kan och
kom aldrig tillbaka. ställ inte
till med mer problem

livet är faktiskt lika skört
som du