Och du skär precis så som jag en gång hindrade dig från.
Du sliter upp din strupe, din aorta och skapar en väg rakt från ditt hjärta till badrummsspegeln, golvet, taket, och slutligen när du stapplande vänder dig om, samtliga väggar.
Du ligger i en hög på mitt badrumsgolv, du är livlös, inte död riktigt än, men om några sekunder så är du borta för evigt.
Jag ser, jag ler, jag känner absolut ingenting och du finns inte mer.