Det är otroligt hur mycket man kan dämpa sin smärta genom musiken-
musiken som togs ifrån mig,

man kan gå in så djupt- -det är där jag hamnat,
djupt nere som i en depression illusion hallucination.

Levde som i en drömvärld men nu lever jag snarare i en mardröm,
vet inte vem jag är har inte styrkan att ta mig upp som i den undre världen
som den dan du försökte dränka mig
hör inte
pratar inte
ser-men bara suddigt

Väntar ständigt kanske på bättre tider men vet liksom inte
det är där min styrka har hamnat
i det ständigt ovetande oändligt nekande dåvarande pinfullt lekande.
vill ha något av det lyckliga slutet så jag ber och ber så att det värker i hjärtat
det smärtar bränns aa det känns


jag gråter rädda mig för jag orkar inte längre.