Gustaf Fröding har skrivit om Prostar och Drängar,
om Dans bort i vägen, och lövade gläntor,
om kärlek som blott kunde köpas för pengar,
om Jonte och Brunte, och trallande jäntor.

Dan Andersson, skrev ju en strof till sin syster,
- Hemlängtan, - Milrök, - och när Gasken dog,
om Pajso som lekte så porlande yster,
om Finnmark, och vindar i moar och slog.

Om en grå liten fågel skrev Nils Ferlin,
om Tröstlösa dagar, och slödder och skarn,
Drömmare dåre, - och Valsmelodin,
om en liten konstnär, och om Barfotabarn.

Karin Boyes små dikter vill vi inte glömma,
om vägskäl, och moln, och om Stjärnornas höst,
om vägen och målet, - och knoppar som brista,
om Törnet, och Svalorna och om Din röst.

Evert Taube han har diktat om slätter på Pampas,
om Fritjof, - Karl-Alfred, och om Rönnerdal,
om sjömän, och båtar som gungar och trampas,
Carmencita, - Linnea, och Rosa på bal.

Birger Sjöberg skrev visor till sin kära Frida,
Bellman till Ulla och Fredman. - Gutår !!
Hjalmar Gullberg i gullregnens månad fick lida,
och Karlfeldt han skrev om den ljuvliga vår.

Povel Ramel diktade Gräsänklingblues,
Ulf Peder Olrog - Violen från Flen.
Owe Thörnqvist med Svartbäckens rödaste ros,
och Gabriel Jönsson med visor från Ven.

Tage Danielsson - åh vilken ordkonstnär,
Ruben Nilsson, och hans Amerikabrev,
Corneliis, - hans visor om Polaren Per,
Beppe Wolgers, - om Gåtfulla folket han skrev.

Så var det med dem och det finns många fler
som kunde sin konst på ett ypperligt sätt,
Runeberg, - Rydberg, - Esaias Tegner,
Karl Gerhard, med mången ironisk kuplett.

Men många bland nutidens bleka poeter
har en sak i sinnet vad jag kan tro.
Ty nu handlar allt bara om kvantiteter,
kvalíté och finess, - nej det får väl bero.

Nu gäller det visst bara massproduktion,
måhända de tror att de ska bli berömda ??
Det dom skriver idag - utan rim och reson,
är redan i morgon sen länge förglömda.

Men vi som nu älskar skön poesi,
och innerligt avskyr de urusla pajsare,
som ingenting annat tycks kunna bli
än en samling narcisser, - kort sagt "Ordbajsare" !!

Så till alla dessa vi ville få ge
vår åsikt, - vår önskan, - vår stora förhoppning,
att de som nu lider av orddiarre
må drabbas av långvarig, stenhård förstoppning !

Men kanske en gång våra stora poeter
ånyo ska komma att få renessans.
Och då bleknar nutidens analfabeter,
då slipper vi utsättas för disonans !!!!