här ligger de så vackert begravda
känslorna som fyllt ditt hjärta.
omsorgsfullt nerbäddade
bland tankarna som upptagit din smärta.

jag vandrar försiktigt bland gravarna
som du med orden smyckat.
till minne av alla dessa liv du levt
förälskelser, sorger, åtrå!

allt man vill ha av dig, kan man få
svart på vitt, rakt upp och ner!
från ditt vidöppna hjärta, rakt in i mitt
även om så inte var meningen då.

"hej, jag har levat och älskat! på alla sätt en människa kan!"
jag vandrar bland gryende lustar och blomstrande kärleksakter.
du är en man med lust på livet.
jag är en kvinna med lust på dig.

det är bitterljuvt.
men man ska nog inte bland gravar leta,
om man inte av gamla skelett vill veta.
fast det vill man ju! ändå!

för vad är exakt allting som någonsin hänt?
vilka är dessa lyckliga som lågan tänt?
och vem blir jag när allting kommer kring?
en känsla som fyllt ditt hjärta? en tanke som upptagit din smärta?

men tusen frågor kräva icke tusen svar!
att svara är att kväva en brinnande låga
det är i mystiken man ska stanna kvar!
i känslan som uppstår tidigt och sent, behöver jag aldrig fråga.