Dina vrål av smärta
väller ut över nejden.

Maran sliter tarmarna ur din kropp
och slänger dem i gräset
till skatorna.

Dina ögon blöder
tårar av blod
som färgar dina kinder och ditt bröst
röda.

Inför mina fötter faller du
som en kägla
och ber mig
rädda dig.

Jag lyfter dig
mot min barm
och ger dig det bröst
du saknat
och du när dig
av den energi jag alstrar
och reser dig
igen
för att delta
i kampen
för en stund.