Morgonkylans andedräkt
vilar mjukt i mitt nyvakna jag
O doften av värdighet
förskönar
stadens grova gränder
slår sig ljudlöst ner på min axel
och ler åt min tragiska skönhet

Jag vandrar ensam
i en stad
full av ett kopierat jag

En dag ska jag gå vidare
inte än
Snart