jag vet inte vad det är
som en känsla av uppfylld tomhet
jag marinerar mig själv i känslan av ensamhet
kanske för att ensamhet
är det närmaste självständighet jag kommit
jag måste sluta med självhatet
det blir alldeles för uppenbart nuförtiden
kanske bara ska bli bättre på att undertrycka det
så att ni inte kan se

ni börjar knappa in
jag har sänkt mina garden
så att jag inte längre skyler det värsta
det är på något sätt precis så jag vill ha er
nära
men det verkar som om ni kommer så nära
att ni blir äcklade och helt
tar avstånd
vilket helt går emot min önskan om
nära
jag litade ändå på att ni skulle förvalta mig väl
kan det vara värt något?