Jublande lycka som skaver i hjärtat,
där det finns ljus där finns det skugga.
Vi stänger en dörr i dag och öppnar fler och nya i morgon
men i kväll ska jag sörja den stängda dörr
där jag kan se er vinka, ni önskar mig en trevlig resa
fast att det är ni som reser bort.
Till någonstans där jag inte finns.

Förväntningarna känns bittra men nyfödda
vem kunde veta hur i dag skulle se ut?
Om tre år är vi i samma sits igen fast med studentmössa på
och det är inte vi som tar avsked.
Det är inte vi som splittras om tre år,
vi har redan raserats men ingen och ingen tid
kan ta bort det vi har delat med varandra.

Ni gav mig något värdefullt och jag tänker inte ge tillbaka det.
Någonsin.

Jag har patent på minnena vi delar och jag säljer inte ut dem,
för även om jag kunde så skulle jag inte finna någon summa pengar
bättre än ett år uppbyggt på lycka.

Det här är slutet för 9B men bara början för var enskild individ,
för mig och för er.

The end